Var tar tiden vägen?

Så har det gått en månad igen.... Tiden bara rusar iväg!

Vi har det alldeles utmärkt här i Ungern, Anders börjar bli lite varm i kläderna på jobbet och jag försöker hitta rutiner för mitt nya "lediga" liv.

Cyklarna har blivit vår nya "buddies" och på dem utforskas närområdet med stor glädje! Jag håller för fullt på att förstå detta med växlarna, har visst 24:a st, så det blir lite spännande fartändringar och stopp emellanåt, men det kommer, det kommer....

En härlig höstdag tog vi våra färdmedel och begav oss till Döbrönte som ligger strax utanför Pápa. Ett fantatiskt vackert område med tillhörande slottsruin, fina cykel och promenadstråk, om man nu väljer dessa vill säga.....

Turen började på dessa fina stråk, med helt ok vägar att cykla på och vi mötes inom kort av fantastiska vyer...

Efter en timmes färd (mest uppåt) hittar vi en härlig plats att inta medhavd matsäck, gott med kaffe och underbart att sitta och njuta av den fantastiska naturen! 

Tiden rinner som sagt iväg lätt och det började bli dax att rulla NERÅT mot bil och hemfärd! Frid och fröjd, lättcyklat i nedförbacke, ända tills vägen helt plötsligt tog slut!? Vad att göra? Vända kanske? Nej, inte då..... på vanligt Anders & Maggan manér hittar vi annan lösning!

Anders: Här ser jag en stig! Kom igen!

Mittiskogen bilder följer, kan tilläggas att vi inte följde min övertygelse om färdriktning och det är väl tur det kan man säga!

Efter lite svordomar, mycket skratt, slit och konkande på cyklar nådde vi "normal" mark till slut!

En "härlig" utflykt  och väl hemkommen somnar skrivande i soffan som en stock efter väl utförd första riktiga tur på mountainbiken! Tilläggas kan att ge upp efter detta äventyr finns ej på världskartan, så dagen efter körs 1,2 mil på "normala" skogsvägar i Döbrönte! Härligt och alla växlarna skötte sig!!